DUMPAD.
Överallt hör man folk som har blivit dumpade. Det är sajter, facebook: "Berta är nu singel", rykten, överallt hör man bara krossade hjärtan. Och det är jävligt hemskt, det känns som om någon sliter ut ena halvan av en och att det försvinner bort och minnena som finns kvar drömmer man om, man tänker på dom, man hör grejer om människan, att han eller hon har hittat en ny och att "ja han bryr sig säkert inte ett skit om en" intalar man sig själv, man mår SKIT. rent ut sagt. Man påminns HELA jävla tiden om den personen och det enda man vill är att skrika, eller gråta, eller skära ut hjärtat på en själv och det SISTA man vill är att höra den personens namn nämnas i ens närhet, man blir förbannad. Man vill slå ihjäl den personen som gjort en så jävla mycket ont. Särskilt om ens ex får för sig att trappa ner till lågstadienivå och snacka skit om den direkt efter uppbrottet och aaldrig vilja prata med en igen.
Det jag vill få ut med detta är: jag vet hur det känns.
Jag vill ha en kompis som är som mig själv, och det där vet jag om lät jävligt egotrippat men vet ni vad? När mina vänner har blivit dumpade och står där och mår så jävla dåligt så har jag inte varit den vännen som sagt "Men älskling, prata med honom! allt kommer bli bra!!" utan jag har varit den som stått och sagt: SKIT I HONOM! IGNORERA HONOM! Han kommer tillbaks förr eller senare om han vill, Han kan omöjligt ha glömt dig men skit i honom och lev ditt jävla liv!!
Många av mina vänner har sagt det till mig med, men kunde man inte placerat sig själv och att den stått där och sagt " Erika, allt kommer bli bra." För jag kan vara tuff till ytan, men ändå ligger jag och bölar och tycker jävligt synd om mig själv om en kille dumpar mig. Och det är just det jag tänkte snacka om, hur du kommer över honom/henne, hur du dumpar honom tillbaks.
För vet ni vad? Hur jävla ledsna ni än är, visa det för era nära men visa det för fan inte för honom, för då kommer han gotta sig pga det och säga till sina vänner "Haha, vet ni vad .."
Tro mig, vi tjejer gör så, ni grabbar gör det med! Om ni förstås inte faktiskt är mogna och hanterar det på ett annat sätt, men man är oftast inte mogen efter att man har gjort slut, för att för båda har något försvunnit och det kan inte ersättas sådär på studs, det är fan omöjligt.
I alla fall, för mig. jag kan fortfarande sakna mina ex, jag kan fortfarande tänka ÅH tänk att jag kommer ihåg det. Men den enda gången ni ska tänka så, det är med ex ni faktiskt mår bra av att tänka på . Vissa ex gör en fortfarande förbannad och dom ska man undangömma så långt bak det bara går och ta fram dom när man känner sig redo. När man har en ny underbar pojkvän och man har glömt allt det förflutna.
För även fast man tänker: Jag kommer aldrig bli kär igen, så blir man det. Det blir man alltid, man kommer hitta den där fantastiska pojken som får ens hjärta att smälta och knäna bli till spaghetti. det gör man.
Det jag tänkte komma till är hur jag tog mig igenom skiten. ÄLTA, älta med dina vänner tills du känner det är nock, uppskatta det du har, unna dig själv grejer och känn dig så JÄVLA snygg så att han kan sitta där med sitt fula jag och se ledsen ut, jämför dig ALDRIG med någon han har, för du är bäst på ditt sätt och vem fan bryr sig egentligen om han och hans nya? Han är ju bara so last year eller hur? och ja framförallt: RAGGA! Ragga på varenda snygg kille du ser och få bekräftelse, du är bäst så är det! Och ja där kom lite av det jag tänkte säga innan, Spana in nya killar. Det känner jag att jag är expert på, jag hittar fan nya snyggingar varje dag! Och en sak: håll dig undan för kärleksballader/kärleksfilmer, det gör en bara ledsen. Håll dig till Johan glans! Och en sak till om killar, det som även är ett plus i kanten är ju om du har någon som kan hoppa in och vara en liten flirt då och då, som du kan smsa någon gång och få det där smset "Tjena sötnos, det är bra, själv?". Det tycker jag ha hjälpt mig sjukt mycket, att ha någon som faktiskt tycker man är sjukt snygg och jävligt sexig. (ursäkta ordvalet haha). Men framförallt, tro på dig själv. Jag vet inte hur många gånger jag och mina girlies suttit där och verkligen känt på det där som kallas "Girls just wanna have fun" och "GIRLPOWER".
Det är underbart.
Så kärleksfilmer har blivit en av mina favoriter nu. Jag älskar kärleksfilmer, och det är ett tecken på att jag klarade mig igenom skiten. Kärleksfilmer får en numera att längta efter den riktigt stora kärleken. Och det känns FUCKING underbart! (längesen man använde fucking faktiskt.)
Så även om du sitter där och tänker på frågan på livet, och den andra frågan som etsar sig fast och undrar va fan blev det såhär för? Varför är allting inte som förut? Varför får jag inte ut det jag ville få ut? " Det finns så många frågor som man inte kan besvara, varför fråga då?" Livet är en jävla gåta som inte går att lösa.
Det blir för mycket prat och för lite action, sluta ställ frågor, ge dig dina egna svar istället. Jag ser mig idag men inte samma som förut, men det är bra. Jag älskar att ha blivit förändrad.
SUCK ON THAT BITCH!
