erikajohannas.blogg.se

Been up all night
Staring at you
Wondering what's on your mind
I've been this way
With so many before
But this feels like the first time
You want the sunrise
To go back to bed
I want to make you laugh
Mess up my bed with me
Kick off the covers
I'm waiting
Every word you say I think
I should write down
I don't want to forget
Come daylight
Happy to lay here
Just happy to be here
I'm happy to know you
Play me a song
Your newest one
Please leave your taste on my tongue
Paperweight on my back
Cover me like a blanket
Mess up my bed with me
Kick off the covers
I'm waiting
Every word you say I think
I should write down
I don't to forget
Come daylight
And no need to worry
That's wastin time
And no need to wonder
What's been on my mind
It's you
It's you
Every word you say I think
I should write down
Don't want to forget
Come daylight
And I give up
I let you win
You win 'cause I'm not counting
You made it back
To sleep again
Wonder what you're dreaming

Idag sa mamma till mig: "Erika du måste släppa den här sjuka känslan om att du hela tiden ska behöva visa dig stark, att du inte ska bry dig om något och att du inte ska kunna visa dina känslor fullt ut"
Visst, det är bra att vara stark, och det är bra att visa att du inte "bryr" dig när det väl kommer till kritan, även fast du gör det, men kanske inte överdrivet alltid.
Dom senaste veckorna har jag lärt mig sjukt mycket om mig själv. Innan såg jag mig praktiskt taget som någon som aldrriiigg gjort något fel i ett förhållande, utan jag alltid haft rätt! Sen när jag tänker tillbaka på vissa saker jag har gjort så har jag tänkt att ja, fan vad svartsjuk jag har varit då, ja, vilken dum jävel jag var som sa så till den personen osv osv. Jag har alltid varit den som tänkt "jag ska fan inte ge en person en andra chans för det är att själv sjunka till botten". Det är knappt så jag vågar säga att jag är kär, enbart för jag tänker att då erkänner jag något, och sen om några veckor kanske han dumpar mig och då har jag erkänt något så starkt och då är jag "svag". Det är sådana grejer jag måste bryta. Bryta gamla mönster.
Så nu tänker jag erkänna bara för det. Att jag är kär menar jag. Tidigare har jag varit på "g" som man så fint utrycker det med killar, men så fort det börjar bli seriöst och rulla över till tillsammans så får jag panik. Jag känner mig instängd och att någon tar min frihet. Men inte denna gången, allt känns så rätt. och det är ju bra, hade varit lite illa annars. Så nu är jag sjukt lycklig och nöjd med mig själv, och som jag sagt tusen gånger tidigare: jag känner mig harmonisk. Liksom lycklig med allt. Underbara vänner, familj, pojkvän, liv rent allmänt och så vidare.

Jag och mina vänner har däremot snackat om detta nog tusen miljontals gånger. Om vikthets och allt det här. Det går mig på nerverna. Har du själv ett lyckligt liv om det enda du bryr dig om är hur du ser ut och hur mycket du väger? Även fast jag tränar minst tre-fyra gånger i veckan och faktiskt är nöjd med hur jag ser ut, så kommer fortfarande den här krypande känslan när idioter får för sig att ta upp det här med vikten? Jag tycker om när jag och mina vänner har sådana här "fettokvällar", som vi kallar det. Vi praktiskt taget bara ÄTER. Och inte fan bryr vi oss om att det är onyttigt, för vi blir inte feta ändå. Killar säger att "vi enbart pratar om mat, vi bestämmer inte var vi ska vara eller vad vi ska göra, utan främst vad vi ska äta under kvällen". Och dom kallar oss lite då och då, med jämna mellanrum för i stort sätt "tjockisar". Jag förstår inte vissa, ÄR VI FETA? svar: nej. KOMMER VI BLI FETA JUST I DENNA ÅLDERN? svar: nej. Vad fan bryr sig då dom om? låt oss äta så sjukt mycket, och sluta bry dig om hur andra ser ut. Folk står framför spegeln och tjatar om tjocka lår, stor röv och hängande mage. När dom inte har det, jag vill inte ens höra på det. Det är patetiskt. Folk som är lite större ser då på sig själv som några jävla elefanter. Man mår inte bra själv om man håller på så, man har inget självförtroende. Så därför är jag glad att jag och mina vänners fettokvällar inte går ut på att hålla koll på sin vikt. Vi vill inte äta någon jävla fruktsallad (åtminstone inte utan glass) och verkligen inte enbart morötter och gurka med dippa. vi vill ha GODIS, KAKOR, FRITERAT, CHINA BOX, GLASS (ja you get my point). Sluta bryr er så jävla mycket, det tar bara på energin som man kan använda till annat. Även fast vi äter så magen putar och vi behöver knäppa upp knappen i jeansen, så känner vi oss snygga ändå. För vi lever, och vi "fodrar" själen. Dessutom kvittar det om man väger dom där kilorna extra, trivs man med sig själv så vem fan bryr sig? Andra tjejer borde bara sluta bry sig så jävla mycket. Man tröttnar!

Det var väl typ allt antar jag, känns konstigt att blogga med tanke på att jag inte gör det så jävla ofta. Men känns bra ändå, jävligt bra.

OChd et är inte lönt att jag säger att jag ska bättra mig med bloggandet, för jag bloggar när jag får idéer och när jag orkar, och det händer inte allt för ofta kan jag säga .. haha =)

Over and out

Erika