Vad som än händer.
Ibland är det sorgligt vad man eftersträvar.
Något som man knappt själv vet existerar. Utan det är bara en sorts längtan inombords av något nytt, häftigt och absolut fantastiskt. Det kvittar vad som än händer. Man eftersträvar ändå det. och försöker strunta i det förgångna. All spänning släpper inte taget och trots så mycket man kan höra och se och känna så släpper det inte taget. Man andas in det, man känner doften och längtar efter beröringen. Det man iallafall vet är att aldrig släppa taget om hoppet och styrkan. Styrkan som leder en i kampen och gör en aldrig svag. För vad som än händer, så finns ändå jag kvar.
Nu och föralltid.
Något som man knappt själv vet existerar. Utan det är bara en sorts längtan inombords av något nytt, häftigt och absolut fantastiskt. Det kvittar vad som än händer. Man eftersträvar ändå det. och försöker strunta i det förgångna. All spänning släpper inte taget och trots så mycket man kan höra och se och känna så släpper det inte taget. Man andas in det, man känner doften och längtar efter beröringen. Det man iallafall vet är att aldrig släppa taget om hoppet och styrkan. Styrkan som leder en i kampen och gör en aldrig svag. För vad som än händer, så finns ändå jag kvar.
Nu och föralltid.
Kommentarer
Trackback
