erikajohannas.blogg.se

Så jävla fel man kan ha om allting.
Jag ska kanske inte klaga, men det är precis vad jag ska göra nu.
Jag mår så jävla dåligt så jag känner inte av att jag finns.
Jag känner inte att hjärtat slår, jag känner inte känslor, jag känner inte att jag själv existerar.
Hela jag omsluts av en värld av dimma som bara blir suddigare och suddigare.
Hela tiden undrar jag om jag är värd att leva, om det ine vore bättre att jag dog istället.
Kalla mig luder.
Kalla mig hora.
Och fast andra i världen, gör likadant, folk i närheten, som man känner, gör likadant var och varannan dag.
Tror ni att dom tänker på det ?
nej självklart inte.
det är jag det handlar om.
det är jag som är en jävla fitta.
och det är jag som nått botten.
jag är ledsen över det jag gjort, så djupt ledsen att jag inte vet vad jag ska ta mig till. jag vill bara gråta men jag kan inte.
jag kan bara sitta tyst och stirra på något som man inte fattar varför man stirrar på.
eller ut och springa och kuta av sig all den negativa energi man har.
men jag har redan gjort allt det.
jag har kutat.
jag har gråtit
jag har slått saker.
men det hjälper inte.
jag vill inte vara här hemma. jag vill inte vara här där allt jag vill är att skrika på allihopa och bara försöka få dom att förstå hur jävla kasst allting är. men ingen förstår ju.
hjälper det något ? hjälper det att jag hade kunnat reagera annorlunda.
men alltså, man ångrar sig så väldigt, men samtidigt inte.
och jag vet inte vad jag ska tro.
ljuger du
ljuger du inte
ljuger du
ljuger du inte
jag vet inte om jag har fel om människor, eller inte, men jag är fylld av kokande ilska.
jag föreställde mig ett helgon
men fick ett svin.