erikajohannas.blogg.se

" Asså " som jag har tagit upp miljontals gånger innan.
Folk snackar så jävla mycket skit.
Alltid är det något fel på någon.
Hon har konstig klädstil, är fjortis, är slampig, har för lite kläder på sig, ser förjävlig ut i håret, har fullt med blemmor i hela fejset, går konstigt.. har en bitchig attityd.. osv. jag kan rabbla upp det här hur lång tid som helst.
men för att göra mig kort :
Vad räknas vara perfekt ?
Det är det jag inte förstår, det är väl roligt med att alla människor är olika, har sin egen personlighet och stil ?
Eller ska alla vara likadana ?
En del säger att jag är deras förebild, medans en del säger, att nä fy sjutton du som förebild ? Alla har helt olika uppfattningar om en förebild. min är kanske Carolina Gynning? Anses som korkad, men hon gick från skandalbrud till superstar. Eller min är kanske självaste Ior i Nallepuh ? Sitter mest för sig själv, är snäll och vill aldrig någon något ont, säger inte mycket heller.
Eller kanske till och med Bam Margera ? Tuffing ( galning ) status, som vågar det mesta.
Alla har olika förebilder, ingen kan vara allas. Hur mycket man än försöker.
För är perfekt en som klär sig som en i mängden, går omkrin och ser sockersöt ut hela tiden, säger aldrig sin åsikt, utan håller med alla andra ( att hålla med alla andra kan dock också ge problem eftersom man aldrig kan stå på någons sida ). och allmänt är blyg och tyst ?
Då räknas man ju ändå bara som mobbad.
Det låter förjävligt, men så är dagens samhälle.
Det är det, att ingenting är perfekt, ingen är perfekt. Det kommer alltid snackas skit om alla.
Jag går omkring och kan vara så jävla glad den dagen att jag springer omkring och fjantar mig och räknas som fjortis, driver med allt och alla och är sådär extra busig just den dagen.
Andra dan är jag irriterad, trött och vill bara vara i fred, och kanske anses kolla bitchigt på dom flesta i ens omgivning trots att jag inte alls menar att göra det. Jag menar inte alls att gå med näsan i vädret och leka störst, bäst och vackrast.
Men det blir så i bland.
Jag kanske sätter igång ett storgräl med någon jag avskyr.
Men för att vara ärlig :
Vem fan orkar agera helgon dagarna i ända ?
Vem orkar vara ängel ?
Inte jag iaf. varför ska jag låtsas som om jag gillar någon och bryr mig himla mycket om den då jag bara vill säga det med sådan attityd att den personen jag ber ska dra åt helvete, den ser faktiskt fram emot att göra det också.
Jag vill kunna säga vad fan jag tycker och tänker.
Jag vill kunna stå på mig för vad jag tycker är rätt och fel.
Jag vill förändra grejer som suger.
Jag vill inte vara en i mängden, stå på och inte säga ett knyst, bara hoppas att någon annan jävel gör det . Men då en jävel gör det, ja då säger dom inte ens hälften av dom ord jag vill att den ska säga. Nånting helt annat som enligt min mening är mer fel.
Ja, jag vill synas och  höras!
Och enligt mig att det absolut inget fel med det.
Det beror på vilket sätt det är på.
För att hade jag lekt perfekt dagarna i ända, så hade det varit rätt tröttsamt i längden.
Hellre få skitsnack bakom ryggen, än att vara någon man inte är.