erikajohannas.blogg.se

Allting bara yrar runt, snurrar i en väldig massa innuti mitt huvud.
Frågor.
Men även svar.
Mina svar, men om det är rätt det vet jag inte.
Allt det här tar på mig.
Jag blir mindre och mindre, klor gräver sig in i mig. det gör så ont så ont, ondare än nånsin.
Det kommer inte ut.
Jag vill få det ut. Jag vill spy, spy upp alltihopa. och bara lämna kvar en tomhet.
Hellre en tomhet, än något ont.
För det onda är så jävla . det finns inte ord för att beskriva det. det känns precis som alla beskriver det :
Jag vill dö.
Men jag vill ju inte dö, jag älskar att leva.
Men det finns inget grövre ord änd et, för att beskriva den här känslan.
Jag gör ju bara fel hela tiden.
 Det är som människor som hukar sig nära mitt huvud, mina öron. och bara viskar, och tillslut skriker. hur jävla dålig jag är.
Jag gör ju hela tiden fel eller hur ?
Jag har aldrig sagt att jag är perfekt, ingen är perfekt. men jag är tydligen så långt ifrån det man kan komma.
Folk gör misstag, men jag gör tydligen fler än dom flesta.
Hela jag blir mindre och mindre, och det lilla som finns kvar innuti mig, har gjort så att det finns inget hopp kvar, det finns inget " jag kan " eller " jag har faktisk t rätt ". det lilla som finns kvar , håller på och tyna bort även det, klorna har fått fast i det.
Klorna har fått fast i mig.
Och jag är ledsen,men just nu. jag kommer inte bort.
Jag kommer inte ifrån dessa klorna, jag har gett upp. Jag ligger som en trasa och bara väntar på det värsta, på den stora bomben som inte kommer släppas framför mina fötter, utan på mig. och då finns det ingen jag kvar.
Jag är borta. Jag kommer inte tillbaka.
Jag vill bara få hjälp att bygga upp mig igen, just nu, bit för bit. men jag mår dåligare än nånsin nu.
Jag försöker intala mig själv att jag gör inte fel, det är jag som har rätt. men hur lätt är det då då någon betyder så jävla mycket, och allt man vill är att vara perfekt.
Men jag har sagt det många gånger.
Jag är inte perfekt.
Och det hjälper för fan inte då andra säger att du kan göra så och så och så.. det låter som om allt är mitt fel ! bara mitt fel ! konstigt att jag håller på och försvinna, bli osynlig.
som om jag inte fanns.
Som om jag inte fanns.
jag tar ett stort andetag, och försöker ge mig fan på att jag ska klara det här. du kan klara det. skit i rösterna, skit i känslan, skit i klorna, spy ut det, men gör det med ett annat sätt än att just spy ut det.
Du kan, du vill, du är bäst.
Inte perfekt.
Men du är precis som du ska va.
Du är bra. Du är himla bra.
Det känns bättre, men klorna var starkare än vad jag trodde.
Om vi inte tar itu med det här.
Så spyr jag inåt.
det hjälper inte.
det blir värre.
det dunkar.
det hörs.
det gör mig galen.
det fäster sig psykiskt.
Rädda mig.
Och det är inget rop på hjälp.
Jag ska fan ta och rädda mig själv.
Jag finns.
Jag kan.
Du finns.
Du kan.
Vi ska.
Vi ska
Vi ska.
Vi ska.